Vägskäl eller?

Jag har börjat fundera på vad jag har gjort med mitt liv. Och hur jag hamnade här. Och vad fan jag ska göra nu. Står jag vid ett vägskäl eller är det en klassisk fyrtioårskris?

Jag har tillbringat nitton år av mitt liv i skolan. Jag saknar totalt röd tråd i mina utbildningar och mitt yrkesval är totalt oavhängiga av dem.

Jag har tillbringat elva (tolv?) år i en bransch som jag halkade in på genom det berömda bananskalet, men som jag fastnade i.

Så här är jag nu. Nästan fyrtio år, med en - för tillfället? - stagnerad karriär, och jag har börjat tvivla på mina val. Val som kanske inte var helt genomtänkta när jag gjorde dem (i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag nog inte tänkt alls utan bara bara tagit det enklaste valet vid tidpunkten), och som nu - ibland, vid tillfälle - känns irrationella och förhastade.

Jag är trött nu, jag vet. På tisdag, när jag sovit, kommer det här med all säkerhet att kännas korkat. Men jag står för det. Nu. Och alla gånger jag kommer hem efter ett gig och är trött.

Är det nu jag börjar om? Skiljer mej, skolar om mej till mellanstadielärare och fortsätter livet med nåt annat jag om några år kommer att inse var helt fel?
Eller försöker jag sova så mycket jag bara kan, har kul på jobbet och gör det till ytterligare en erfarenhet och lär mej av det?

"Sense of security/Like pockets jingling..."