Humor på hög nivå!

VD'n för utbildningen jag går, har lagt ut en bild på en uppkorkad flaska vin för 779 spänn på sin facebooksida och skrivit "because I'm worth it" dagen efter att företaget gått i konkurs.

Utbildningen har varit minst sagt undermålig och elevkåren har under lång tid kämpat för att få den utbildning de blivit antagna till. Brev har gått till skolinspektionen, svetskommissionen och de hemkommuner som betalar för de enskilda eleverna. Vi har blivit uppmärksammade, möten har hållits och även om vi inte hinner tillgodogöra oss de utlovade förbättringarna, finns det åtminstone en chans för framtida elever att få en vettig utbildning.

"Because I'm worth it..."

Naivitet, Murphy och Karma

Murphy har ju ett fantastiskt sätt att sparka folk i ansiktet, när de minst anar det. Och när Karma lägger sig i och hjälper till, då blir livet plötsligt spännande på ett helt nytt sätt. 

Jag trodde att jag betalat min skuld till livets vågskål. Jag trodde att jag var okej för ett tag. Nu skrattar sig både Murphy och Karma sig blå i ansiktet åt min naivitet. 

"I lost everything I had/I'm starting over from scratch..."

Jag hoppas innerligare än någonsin förut att det inte ska behöva bli så, men det pekar däråt. 

Krypa in

Jag vill krypa in i musik. Få leva där, mellan de förtrollade tonerna, bland glädje, extas och ångest. Jag vill få slippa verkligheten ibland, och ett bättre ställe att fly till känns svårt att hitta.

Coldplay, Faith No More, Tool. Nick Cave and the Bad Seeds, Portishead, Morphine. Rage Against The Machine, Alice In Chains, Massive Attack. Jag vill krypa in i deras magi och vara lycklig.

"I'm going back to the start..."

Karma och ironi

Karma sparkar mig i ansiktet och ironi skrattar högt åt mig. Jag betalar för alla synder jag någonsin begått nu, och jag måste betala både moms och ränta.

Jag har gjort många människor illa. Människor som förtjänat bättre. Jag har ändrat det beteendet och ångrat det jag gjort, men karma sparkar mig i solar plexus och ironi står bredvid och skrattar åt mig.

"...his body never was found..."

Nostalgi

En gång för länge sedan kunde jag skriva oavsett humör. En gång skrev jag lika bra, bättre, när jag mådde bra, som när ångesten red mig som en vidrig Incubus. Det bästa året i mitt liv? Året på Wiks Folkhögskola.

Jag försöker åka tillbaka till Wik en gång om året. För att få gå omkring i markerna och bara andas. Återfå lite av platsens magi. Få drömma mig tillbaka till en tid när jag i stort sett var odelat lycklig. För mig, kan det vara den vackraste platsen på jorden.

"I remember everything..."

 

Emotionell berg-och dalbana.

"It's my party and I cry if I want to..."

Pendling

Det går fasansfullt fort mellan hopp och nattsvart förtvivlan. Min tro på mig själv känns i ena sekunden självklar, i nästa, som oerhörd arrogans.

"Luften är slut och munnen den är en smak av blod..."

Vän

Jag önskar att jag kunde fly. Fly in i en fantasyvärld där allt var fantastiskt, farofyllt och jag kunde dö vilket ögonblick som helst. En värld fylld av jättar och eteriska varelser som kunde förflytta sig genom tid och rum som de ville och behövde.

Jag önskar att kärlek kunde vara vacker och evig och att idiotiska påhitt som PMS och utbrändhet var ord och förkortningar utan någonsomhelst mening eller innebörd.

Jag har förlorat min bästa vän. Jag saknar honom och vill ha honom tillbaka.

"I don't want to come back down from this cloud..."