Det går fasansfullt fort mellan hopp och nattsvart förtvivlan. Min tro på mig själv känns i ena sekunden självklar, i nästa, som oerhörd arrogans.
"Luften är slut och munnen den är en smak av blod..."
"Luften är slut och munnen den är en smak av blod..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar