Nostalgi

En gång för länge sedan kunde jag skriva oavsett humör. En gång skrev jag lika bra, bättre, när jag mådde bra, som när ångesten red mig som en vidrig Incubus. Det bästa året i mitt liv? Året på Wiks Folkhögskola.

Jag försöker åka tillbaka till Wik en gång om året. För att få gå omkring i markerna och bara andas. Återfå lite av platsens magi. Få drömma mig tillbaka till en tid när jag i stort sett var odelat lycklig. För mig, kan det vara den vackraste platsen på jorden.

"I remember everything..."

 

Emotionell berg-och dalbana.

"It's my party and I cry if I want to..."

Pendling

Det går fasansfullt fort mellan hopp och nattsvart förtvivlan. Min tro på mig själv känns i ena sekunden självklar, i nästa, som oerhörd arrogans.

"Luften är slut och munnen den är en smak av blod..."

Vän

Jag önskar att jag kunde fly. Fly in i en fantasyvärld där allt var fantastiskt, farofyllt och jag kunde dö vilket ögonblick som helst. En värld fylld av jättar och eteriska varelser som kunde förflytta sig genom tid och rum som de ville och behövde.

Jag önskar att kärlek kunde vara vacker och evig och att idiotiska påhitt som PMS och utbrändhet var ord och förkortningar utan någonsomhelst mening eller innebörd.

Jag har förlorat min bästa vän. Jag saknar honom och vill ha honom tillbaka.

"I don't want to come back down from this cloud..."